23 November

När allt kändes som jobbigast kunde jag inte förstå hur jag någonsin skulle kunna komma tillbaka till jobbet. Men så tog jag mig i kragen och tvingade iväg mig till jobbet och det gick jätte bra. Jag hade glömt bort hur många på jobbet som faktiskt bryr sig om mig och tänker på mig. När jag kom tillbaka efter 1 veckan sjukskrivning så kändes allt jätte bra. Det känns verkligen som ett andra hem och att mina arbetskollegor är min andra familj.

Jag känner att jag börjar leva igen. Jag orkar andas igen. Jag kan skratta och vara glad.
Jag äter antidepressiva mediciner och jag mår bättre. JAG MÅR BÄTTRE.

Jag mår fortfarande inte 100 % bra men jag mår bättre. Det är så skönt att kunna säga de 3 små orden, att kunna skriva de 3 små orden. Jag mår bättre. Snart, snart hoppas jag att jag kommer kunna säga och skriva att jag mår bra utan att ljuga.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan stödet från mina kompisar, familj och arbetskollegor.

Joar, Christin, Paui, Marie, Helene, Mi, Sara, Molly, Mamma, Pappa, Benny, Johan, Karin och Flo.
Utan er skulle jag inte överleva. Jag är evigt tacksam för att ni finns i mitt liv. Ni är bäst <3

Kommentarer
Postat av: chrissie

Mej hjärta dej massa <3

2010-11-23 @ 23:35:53
URL: http://chrisswi.blogg.se/
Postat av: Helene

Tråkigt att höra att du mår dåligt! :( Men fint att höra att det börjar bli bättre. Tänker på dig! Vi får ses någonting runt jul tycker jag. Kram

2010-11-24 @ 20:27:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback